För ett tag sedan var jag med mitt barnbarn på godisfabriken. Eller vänta lite…
Nä så här var det: Jag var med Eric på Linderfabriken! Effekten på de båda hade väl antagligen varit densamma?

Piscatus hade fått en inbjudan till Linder för att med egna ögon kunna bevittna hur man skapar aluminiumbåtar. Kontakten hade tagits med Jessica Linder och det var hon som tog emot oss när vi kom på besök. Hon hälsade oss välkomna och bad om ursäkt för röran i administrationsbyggnaden. Det var dags för ommålning och vissa justeringar efter femton år i lokalerna. Jessica gav oss ett intryck som varje person i hennes position i företaget skulle ha gett: Väldigt energisk, välartikulerad och kundorienterad. Vi fick en kort presentation av företaget på stående fot på lagret.
Det slussades ut ca: 3000 enheter från fabriken/år. År 2005 resulterade i 2400 båtar och 800 kanoter. Hela 50% av dessa går på export!  Vi fick också reda på att företaget omsätter 41 milj/år. Av dessa 41 milj är ungefär 6 milj, eller 15% tillbehörsförsäljning.
Ute på lagret fick vi också veta att den nya 400:an ´07 hade tillverkats i 50 ex som sedan våren ´06 redan var slutsåld och nu jobbades det på restnoteringar för högtryck!

När det dragits lite siffror på lagret fick vi en lysande start på rundturen i fabriken!
Efter bara några steg in på fabriksgolvet så förärades vi med en stunds studerande av en produkt under utveckling! Från ca: 15 meters håll kunde vi stå och titta på nästa års stora nyhet: Linder 445. En båt som ska klara 25-30Hp och presenteras lagom till båtmässorna ´07. Det hölls en diskussion mellan två utvecklare runt prototypen i plast.  De tittade lite förvånat mot oss och undrade säkert om vi var ett par lakejer från en konkurrent? Jessica hade mycket tydligt klargjort för oss att fotografering i fabriken inte var att tala om. Annars hade Ni nog fått ta del av världsnyheten även visuellt J

Efter den smått chockartade inledningen kom vi direkt in på det unika med Linderbåten. Vi hade tur och fick se när man sträckte aluminiumplåtarna. Dvs man sträcker och formar på samma gång.
Jessica poängterade att samtliga verktyg är unika och tillverkade enbart för den här fabriken. Processen med sträckning är dock hämtad från den amerikanska flygindustrin. Första momentet (Sträck/form) klaras av på två man. En rektangulär aluminiumplåt läggs på och spänns fast över formen. Ett tryck på en knapp… plåten sträcks och formas för att sedan lyftas av och vips så har man en halv båt. Processen tar ca: 20sek. Nu har man alltså ett halvt skrov som läggs på hög för att senare renskäras och sammanfogas med sin andra hälft. Det bör tilläggas att den stora formen klarar av 6 meter plåt… intressant!

Hemma bakas det kanelbullar, hos Linder bakas det båtar. Jo, det är sant!
Nu är det dags för skrovet att härdas. Det görs i 180° och där stannar skrovet i 8 timmar. Ungefär i den här delen av fabriken tillåter Jessica att Eric tar lite bilder. Bakom ugnen står en ganska glad kille vid en maskin. Alla knegare är ganska glada vid en nyinvestering och i detta fallet handlar det om en datastyrd stans. Delar i båten som tidigare har frästs ut, stansas numera och sparar både arbetstid och material.

Linjen i fabriken är mycket imponerande. Vi uppskattar att ca: 15 båtar är under produktion samtidigt i olika skeden till den slutgiltiga produkten. Vi ser båtar som borras, skruvas, fogas och smeks ihop! Aluminiumprofiler (T ex reling) kommer till fabriken i längder på flera meter. De formas i speciella verktyg som tyvärr inte var igång vid vårt besök, men vi förstod principen när vi såg det färdiga resultatet på hög.

Vi blev också imponerade av effektiviteten i kombination av arbetsmiljö. Det är två saker som sällan går hand i hand. På tal om arbete måste vi nämna alla män och kvinnor som arbetade i produktionen. Vi anade absolut inte att så mycket hantverk var inblandat i en ”plåtbåtsindustri”! Synen man hade var att delarna ramlade in i en fabrik och där stod människor med skruvdragare i högsta hugg, för att montera på kortast möjliga tid! Men icke… varje detalj måste ha sin omtanke, utan den omtanken blir det nå´t helt annat än en Linder.

Efter många detaljbeskrivningar framförda av Jessica och hålögda blickar från Piscatus var det dags för en kopp kaffe på Jessicas tillfälliga kontor. Hon bad än en gång om ursäkt för ombyggnaden och att hon var tvungen att ta emot oss i konferensrummet, där hon hade sitt tillfälliga kontor. När vi hade fått var sin kopp java, så traskade en ny bekantskap in i rummet. Det var Jessicas rymningsbenägna hund Bonzo(?) som gjorde entré. Han är tydligen hela kontorets maskot… en cool kille. Vi satt runt bordet och försökte komma på så många frågor som möjligt innan det var dags att åka hemåt men den goda Jessica hade svarat på de flesta innan vi hunnit fråga… Jessica poängterade gång på gång att företagets främsta målsättning inte var vinst, förhoppningen var att göra en båt som höll högsta kvalité samtidigt som miljötänkande också var mycket viktigt för Linder. Efter energigivande kaffe och gullande med Bonzo(?) så kom jag helt plötsligt tänka på att Eric inte hade haft sin kamera uppe så ofta som han brukar.  Det bekräftades ganska snart med en generad min av Eric.

Ut på fabriken igen… Jessica sneglade på oss och undrade säkert varför vi drog benen efter oss, när hon verkligen visade oss att hon hade bråttom? Nå, hon kunde ju inte veta att gubben Eric var lite stel i lederna just denna dag? Om jag, (Jens), var imponerad av ”Arkip”, så var Eric som besatt av den nya 400:an. Det var ju faktiskt 400:an som var det huvudsakliga syftet med resan och det innebär ju att Eric var den mest fokuserade gubben på uppdraget? Medan jag poserade runt Arkipen, hängde Eric på 400:ans reling och lovprisade den nya designen på sittofterna.
Vi pressade Jessica på uppgifter om inte hennes familj hade den vräkigaste Lindern? Jodå, det fanns en prototyp med vattenjet som kördes en del i hemmavatten!

Efter fotosessionen stannade vi till i entrén och tackade Jessica för rundturen. Vi fick ett par souvenirer med oss från Linder. Varsin värmande tröja och varsin keps. När man kommit ut från företaget, satt sig i bilen och samlat intrycken så kan man inte annat än att gratulera Linder och deras kunder.

Dels företaget Linder: Försäljningen går bra och verkar bara bli bättre. Mycket nytt på gång och exporten lär väl bara stiga. Dels familjen Linder: Med två döttrar som brinner för företaget kan pappa Lars-Göran ägna sig åt sina speciella intressen i företaget och behöver inte vara med överallt.
Dels Linderentusiasten: Vi finns ju överallt och har åsikter om det mesta som rör båten.
Nu vet vi att Linder lyssnar och försöker utveckla båtar som ska passa våra behov.

Till slut, eftersom Jessica bedyrar sitt företags totala fokusering på kvalité och miljö före vinst, så siar Piscatus om en rejäl prissänkning i framtiden ;-)  Alla nöjda och glada? Nja, vi såg ju ingen fisk i båtarna!

Artikel författare: Jens Larsson  Bild: Eric Hansen.